10 augusti 2026
Jag vet inte riktigt varför men jag har alltid gillat den här typen av handlingar. När jag läste serier, framför allt webcomics för länge sen så kallades det för slice of life-serier. Det händer liksom inte något spektakulärt eller spännande. Karaktärerna bara lever sina liv.
För något år sen läste jag Senseis portfölj av samma författare och det de har gemensamt är att de hittar precis det där rofyllda i slice of life-berättelsen utan att kanske riktigt vara slice of life. Båda böckerna handlar om huvudkaraktärens relationer, men med ett lite bredare persongalleri i Nakanos secondhandbutik än i Senseis portfölj. Båda handlar om kvinnor som inte nödvändigtvis är unga men som är yngre i sammanhanget. Båda böckerna har någon som dör, även om det är mer perifiert hos Nakano än i Senseis portfölj.
Jag vet inte riktigt vad som lockar men det är något i berättarjaget som är lite rakt på. Det är miljöer som byggs upp av människor. Det är människor som växer men det finns inte nödvändigtvis någon moral som trycker på.
Det är lättläst, småmysigt och okomplicerat utan att för den skull bli helt platt.